IN ssgr (forts.; jfr anm. sp. 274):
IN-STÄMMA, v.3, -stämning. [till STÄMMA, bibringa (instrument) rätt ton o. d.] stämma.
1) mus. medelst stämning giva (sträng, orgelpipa o. dyl. l. musikinstrument) dess rätta tonhöjd; äv. i uttr. instämma (ngt) med (ngt): bringa (sträng osv.) i musikalisk samklang med (annan sträng osv.); äv. bildl. (jfr 2). Lybecker Young 131 (1795; bildl.). (Orgel-)Stämmor, hvilka .. ofta begagnas tillsammans, måste efter deras instämning med normalstämman, i förening med hvarandra noga genomgås. Drake Töpfer 261 (1850). Hennerberg (o. Norlind) 1: 99 (1912: instämningen).
2) (i sht i vitter stil) bildl., i fråga om färgton, sinnesstämning o. d. Vanligen stå de (dvs. Pilos färger) kyligt glansiga, instämda i blågrått eller brunrosa. Sirén Pilo 101 (1902). (Greven var) alltigenom instämd i omgivningen på slottsterrassen. Lindqvist Herr. 270 (1917). —
-STÄMPLA, v.1 (†) gm stämplingar l. intriger insätta (ngn i ett ämbete o. d.). KOF II. 2: 194 (c. 1655). —
-STÄMPLA, v.2 (†) bärgv. insätta (stöd l. byggnadsunderlag av stockar, s. k. ”stämplingar”, i gruva); jfr FÖRSTÄMPLA. K. B. Collegium (har) redan i förledit år resolverat, det en .. anfart (ned i gruvan) medelst säker, och på instämplade skullar ombyggd stegGång borde inrättas. NoraskogArk. 6: 10 (1768). —
-STÄMPLA, v.3, -ing. [fsv. instämpla] medelst stämpel åstadkomma, intrycka, inprägla (märke, figur, siffra, skrifttecken o. d. i l. på ett föremål, i en skrift l. bok o. d.); beteckna (innehåll, mått, vikt o. d. å ett föremål) medelst stämpling. Vasa-Vapnet (är) på hvardera sidan och ryggen (av böckerna) flere gånger med guld instämplat. Björnståhl Resa 1: 529 (1772). Mynt-metallstycken, på hvilka en regering hade instämplat vigten. Agardh (o. Ljungberg) II. 1: 7 (1854). Bottenkontakter skola förses med instämplade siffror, angifvande den strömstyrka, för hvilken de äro afsedda. TT 1894, M. s. 52. Ett orneradt (lerkärl) med instämplade cirklar. SvFmT 12: 276 (1905). Friesen (o. Grape) CodArg. 42 (1928).
