SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1933  
INTERROGATIV in1terog1ati4v l. 4010~1, äv. intær3oga~ti2v l. in3teroga~ti2v, ngn gg äv. interog3a~ti2v, n.; best. -et; pl. = l. -er. Anm. Stundom användes äv. den lat. formen interrogativum, pl. -tiva.
Etymologi
[jfr t. interrogativ, eng. interrogative; av nylat. interrogativum (näml. pronomen), substantiverat n. av interrogativus (se INTERROGATIV, adj.)]
språkv. interrogativt pronomen l. adverb. Schiller SvSpr. 53 (1859). Noreen VS 5: 75 (1904).
Spoiler title
Spoiler content