[jfr t. intrikat, eng. intricate; av lat. intricatus, p. pf. av intricare, intrassla, insnärja, till in- (se IN-, pref.1) o. tricæ, pl., trassel, krångel, bryderi]
1) invecklad, tilltrasslad; svår att utreda l. fatta l. att komma till rätta med; ”benig”, kinkig, krånglig, besvärlig. RARP 7: 172(1660). Logica (kan) med fog kallas ett Filum Ariadnæum, derigenom vi utrede oss uhr beniga och Intricata meningar och discurser. Bliberg Acerra 52(1737). ”Säg oss huru du skulle afgöra, i detta ganska intrikata fall”. Bremer Nina 188(1835). De skenbart enkla problemens intrikata karaktär. 5GbgVSH A I. 2: 15(1929).
2) om person: som beter sig på ett försåtligt sätt; listig; ränkfull, intrigant; numera nästan bl. (vard.) med bibet. av lust att ställa till obehag: begiven på ”rackartyg”. Som af Handlingarne, Bröder, / Syns hur intricat / Brodren W .. z sin fordran stöder / Blott på prat. Bellman (BellmS) 2: 127(1791). (Sv.) Intricat .. (fr.) Dissimulé, fin, rusé, matois, captieux, cauteleux. Weste(1807). Och som det intrikata stycke hon (dvs. grevinnan) var, gav hon sig till att (osv.). Lagerlöf Liljecr. 202(1911).
