INVERT- invær3t~.
Etymologi
[jfr t. invert-, eng. invert, adj. (i uttr. invert sugar); bildat till stammen i INVERTERA]
(i fackspr.) i ssgr: som förekommer vänd upp o. ned l. i omvänd ordning l. som i ett l. annat avseende förhåller sig omvändt till ngt annat.
Ssgr: INVERT-BRÄNNARE, r. l. m. tekn. glödljusbrännare med nedåtriktad gaslåga. 2NF 9: 1353 (1908). —
-SOCKER. [jfr t. invertzucker, eng. invert sugar] kem. o. handel. gm invärkan av utspädda syror l. av invertas på rörsocker erhållen, honungsliknande blandning som består av lika molekylära kvantiteter druvsocker (glykos) o. fruktsocker (fruktos) o. som i motsats till rörsocker vrider polarisationsplanet åt vänster; jfr INVERTERA 1 c. Grönberger Hvitbet. 36 (1872). 2NF 25: 661 (1916).
