SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1933  
INVERTIN in1værti4n l. -vär- l. -ver-, n. (Cleve, Lidforss) l. r. (TT 1884, s. 15); best. -et, ss. r. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =.
Etymologi
[jfr t. o. eng. invertin; bildat till stammen i INVERTERA]
(numera föga br.) kem. invertas. Cleve KemHlex. (1883). Lidforss Kås. 3: 31 (1913). SvUppslB (1932).
Spoiler title
Spoiler content