INVID in4~vi1d l. 3~2 l. (i bet. II alltid) 04, äv. 4 4 (invi´d el. i`nvid Weste; innvi´d o. i`nnvi´d Dalin), prep. o. adv.
Ordformer
(i bet. I äv. skrivet ss. två ord)
I. prep.
1) betecknande förflyttning ända fram till l. till den omedelbara närheten av (ngt l. ngn), se IN 12.
2) betecknande läge l. befintlighet alldeles i närheten av l. tätt vid l. utmed (ngt l. ngn); äv. mer l. mindre bildl. Tätt invid vägen. HH 20: 179 (c. 1585). Alnen är ett Trä som wäxer altijd in wed Watnet. Rudbeck Atl. 2: 248 (1689). Det förflutna var en helgedom med grafsten invid grafsten. Lundegård DrMarg. 1: 223 (1905). Fönstret, invid vilket skrivbordet stod. Lagerlöf Holg. 2: 189 (1907).
3) (†) i fråga om tid, betecknande att (ngt inträffar då) det närmar sig en viss tidpunkt: fram emot, vid (en viss tidpunkt). Äntelig inwid mörka qwällen hinte regementet öfwer elben. KKD 2: 47 (1707).
4) (†) övergående i adverbiell anv.: nästan, inemot; i fråga om storlek, mängd o. d. Dhe twenne (vid vulkanutbrottet) vpkastade Bergh äre in wedh 10000 Stegh höge. RelCur. 164 (1682). Man förmodar, att in vid 40 Scholæ-barn lära .. församblas. VDAkt. 1736, nr 378.
II. adv., motsv. I 2: tätt bredvid; alldeles i närheten. Han bor strax l. alldeles invid. Den kristne mannen stod invid och sad': (osv.). Collan Dikt. 13 (1864). Almgren Fornl. 63 (1904).
Ssg (till II): INVID-LIGGANDE03~200, p. adj. (i skriftspr.) som ligger l. är belägen tätt bredvid l. alldeles i närheten, bredvidliggande. Strömborg Runebg IV. 1: 271 (1896). BygdFolk 208 (1927).
SAOB
