INVISIBEL in1visi4bel, adj. -ble, -bla. adv. -T.
Etymologi
[av fr. invisible, av in- (se IN-, pref.2) o. visible, synlig (se VISIBEL)]
1) (numera nästan bl. i fackspr., föga br.) osynlig; äv. oeg. Swedberg Schibb. 280 (1716). Så gick en vecka, det gick två kanhända, / — Herr Walter invisibel var alltjemnt. Sturzen-Becker 6: 84 (1868). Invisibla eller ultramikroskopiska smittämnen. 2NF 34: Suppl. 430 (1922).
2) (vard., föga br.) som icke (är klädd så att han l. hon) kan visa sig, icke ”visibel”. WoJ (1891).
