[jfr d. irer, isl. írar, pl., t. ire, feng. īras, pl.; till fir. Ēriu, Irland]
(i sht i fackspr., särsk. hist. o. språkv.) mansperson tillhörande den del av Irlands befolkning som är av keltiskt ursprung; i pl. om individer av denna befolkning utan hänsyn till kön; irländare; vanl. i fråga om äldre, särsk. forntida o. medeltida förhållanden. Och rymdhe ifrån vårt läger 1500 irer med alt sitt gevär. HH 20: 252(c. 1640). Irernas glädtiga, spirituella lynne. Steffen BrittStröft. 375(1895; i fråga om irländarna i våra dagar). Till .. den ”goideliska” eller ”gäliska” (gruppen av de keltiska folken) .. räknas irerna och den från Irland komna befolkningen i de skotska högländerna och på ön Man. SDS 1927, nr 191, s. 9.
