[jfr t. jansenismus, eng. jansenism, fr. jansénisme]
kyrkohist. benämning på en av den nederländske teologen Cornelius Jansenius (1585—1638) o. dennes vän Jean Duvergier de Hauranne (1581—1643) framkallad reformatorisk rörelse inom den katolska kyrkan, avseende att hejda det förfall som följde med jesuitmoralens upplösning o. att sammansmälta tidens andliga odling med allvarlig helgelsesträvan i asketisk-mystisk anda; sammanfattningen av de läroåsikter vartill denna rörelses anhängare bekände sig. Holmberg 1: 1049(1795). Bruhn KyrkH 87(1822). Holmquist Kyrkoh. 2: 312(1927). —
