SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1934  
JÄMTE jäm3te2, förr äv. JÄMTER, adv. o. prep.
Ordformer
(jampthe 1595. jämbte (je-) 16341643. jämnte (je-) 18261837. jämpt(h)e (ie-) 15261718. jämte (je-) 1528 osv. jämpter (je-) 16511671. iämter 1672)
Etymologi
[fsv. iämte, bredvid; uppkommet ur JÄMNT, adv.1 (se JÄMN 1) gm formell anslutning till adv. på -e, ss. FRAMME, FÖRE, INNE. Formen jämter beror möjl. på anslutning till EFTER, UNDER o. d.]
— jfr BRED-, DÄR-, HÄR-, VAR-JÄMTE m. fl.
I. adv.
1) (numera bl. i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) vid sidan; bredvid. SthmTb. 23/11 1584. Hon (dvs. en kvinna som plågades av grodori magen) hörde dem giö och andra som suto jämte. Linné Skr. 5: 49 (1732). Det har .. händt mig 3:ne gångor på Varbergs orten, att då jag ridit med sjuss; så har bonden ridit jämte på en annan häst. Barchæus LandthHall. 69 (1773). — särsk.
a) [med avs. på tillägget av prep. i jfr i fjol, i går] i förb. i jämte (jfr II 1 slutet). När nu tyget är här skall redzlen (dvs. tillbehöret) läggias j jämte. BrölBesw. 132 (c. 1670). Tidström Resa 24 (1756).
b) (†) i förb. jämte vid ngn l. ngt (jfr 2 b), vid sidan av ngn l. ngt, bredvid ngn l. ngt; jfr JÄMN 1 a. Presten .. skal vptagha askona som aff brenneoffrens eeld kommer vppå altaret, och leggia then jemte widh altaret. 3Mos. 6: 10 (Bib. 1541; Bib. 1917: vid sidan av altaret). Simej gick .. jemte widh honom, och bannadhes. 2Sam. 16: 13 (Bib. 1541; Bib. 1917: jämsides med honom). Girs J3 32 (1627). — särsk. i det bildl. uttr. sätta ngn l. ngt jämte vid ngn l. ngt, jämställa l. likställa ngn l. ngt med ngn l. ngt. Wij (må) jw ecke sätie j noghon motto creatwret (dvs. det skapade) offwer, eller iempte wedh scaparen. OPetri MenFall K 1 b (1526). HSH 7: 27 (1589).
2) (†) tillika, dessutom; tillsammans.
a) i uttr. hava ngt jämte, tillika medhava l. medföra ngt. Bokhållaren (skall) siälff med Jurnalen och Huffwudh Boken .. sig till Räkninge Cammaren begiffue, iempte haffuandes Copie och quitantzie boken. LReg. 397 (1628).
b) i förb. jämte med l. vid ngn l. ngt (jfr 1 b), tillika med ngn l. ngt; tillsammans med ngn l. ngt. HT 1916, s. 195 (c. 1597). Om Fostret jemte med Hufwudet biuder Foten, skal hon (dvs. barnmorskan) ey wara förhastig. Hoorn Jordg. 1: 197 (1697).
c) i förb. jämte ock, och tillika, och på samma gång, och dessutom; liksom även, ävensom. Härunder (dvs. under en viss förordning) måste alle stappelstäder uthan exception blifva tagne jempte och andre som Giäfle. RP 9: 188 (1642). Den (dvs. resolutionen) var alfvarsam jempte och modest. Därs. 390. 1 (st.) lijten Tijna, Jempte och 1. Skrijn. BoupptSthm 18/2 1670.
II. prep.
1) (numera bl. i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) bredvid l. intill l. i närheten av (ngn l. ngt); vid; utmed l. längs efter (ngt). H[e]r Larens la[re]ns[on] skulle haffua the v (dvs. fem) alna (och) j (dvs. ett) q[ua]rt[er] aff stadzens tompt som jemte hans egh[e]n tompt ligg[er] til køps. OPetri Tb. 221 (1528; uppl. 1929). Han gick jämte mig, och förde mig öfver stockar och stenar til ett mycket högt berg. Humbla Landcr. 77 (1740). Då bad mor honom .. gå sta' och lägga sig jemte mig i soffan. Knorring Torp. 1: 52 (1843). Han måste gå jämte fanan. Karlholm Thoma FastF 60 (1919). (†) Then som claghat warder haffuer åclagharana iempte sigh. Apg. 25: 16 (NT 1526; Bib. 1917: förrän den anklagade hade fått stå ansikte mot ansikte med sina anklagare). — särsk. i förb. i jämte (jfr I 1 a) intill, bredvid. Ock kommer oss eij främmat före at se styckekulerna (dvs. kanonkulorna) slå neder i jämte oss. Hermelin BrBarck 40 (1703).
2) (i sht i skriftspr.) vid sidan av (ngn l. ngt); förutom; stundom svårt att skilja från 3. Tu skalt inga andra Gudhar haffua jemte migh. 2Mos. 20: 3 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). Må dhe (dvs. stipendiaterna) höra hvad lectiones, dem behagar, iempte thet Studium the tractera. Rudbeck Bref 16 (1662). Sanktionerad till allmänt bruk jemte den gamla psalmboken, blef den nya efter lämplig öfvergångstid gällande. Wirsén i 3SAH 2: 444 (1887). Nilsson FestdVard. 91 (1925).
3) (i sht i skriftspr.) tillika med (ngn l. ngt); i förening l. tillsammans med (ngn l. ngt); äv. närmande sig l. övergående i konjunktionell anv.: samt, och, ävensom, liksom (även); stundom svårt att skilja från 2; jfr JÄMN 1 b β. Biörnö huffuod gården jemte iiij (dvs. fyra) gårda j östhammar. G1R 7: 387 (1531). J godha daghar war gladh, och then onda daghen tagh ock til godho, Ty thenna skapadhe Gudh jemte them andra. Pred. 7: 15 (Bib. 1541; Bib. 1917: såväl som den andra). Konung Christopher .. nödgades (år 1442) förberörde (gamla) Lagar, jemte flera imedlertid utkomna särskilta stadgar, uti en almän Lag och Lagbok .. hopsamla, jämka och förnya låta. Lag 1734, Föret. s. 4. Jag (sändes) vid tio års ålder, jämte min tre år äldre broder Karl, till Linköpings skola. De Geer Minn. 1: 14 (1892).
4) [eg. specialanv. av 2 o. 3] (i sht i skriftspr.) i förb. jämte det (att) i konjunktionell anv.: samtidigt med att, på samma gång som, förutom att. 2RARP 5: 368 (1727). Jämte det jag tillåter mig underställa Eders Maj:t bilagda u. p. m. (dvs. underdåniga promemoria), utbeder jag mig (osv.). De Geer Minn. 1: 268 (1864, 1892). Östergren (1929).
Ssgr (†): A: (jfr II 3) JÄMT-FOGAD, p. adj. bifogad. J Hörsamste-Ödmiuka fölljet af jemptfogade Föreskrifft och Recommendation. VDAkt. 1692, nr 272.
-UNGE, se d. o.
B: (jfr II 3) JÄMTE-GÅENDE, p. adj. hosföljande. Till dess att the .. regementer ankomma som vthi jemtegående förslagh .. specificerade äro. Gustaf II Adolf 269 (1626).
Spoiler title
Spoiler content