KAJA kaj3a2, v.3 -ade; vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se avledn.).
Etymologi
[liksom d. kaje, t. kaien, av holl. kaaien, av ovisst ursprung, möjl. besläktat med kaai (se KAJ). — Jfr BEKAJA, v.2]
sjöt. medelst halande i topplänta l. dyl. bringa (rå) i så vertikal ställning som möjligt, toppa (äv. förekommande ss. sorgebeteckning); i fråga om sorgebeteckning särsk. i uttr. kaja rår (kors och tvärs). Rida för ankar med kayade rår. Serenius Dict. Rrr 1 b (1734). Vi inkommo till Valparaiso .. och funno alla .. skepp med ”kajade rår” samt flagg och vimpel ”på half stång”. Gosselman Sjöm. 1: 138 (1839). Fallet lättas och rån kajas med öfra toppläntan och undra brassen. Frick o. Trolle 231 (1872). Att kaja rårna kors och tvärs brukas såsom sorgbeteckning. Smith (1899). Smith (1916).
Avledn.: KAJARE, r. l. m. (†) sjöt. tåg anbragt på ledsegel (l. flygande överbramsegel) o. användt till att vid seglets bärgande hopdraga detsamma o. underlätta dess nedhalande (varvid vanl. rån samtidigt kajas), bekajare (se d. o. 2). Pihlström SkeppAflöpn. 1: 243 (1796).
SAOB
