SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1935  
KALKONSK, adj.
Ordformer
(kalkonesk (cal-) 1639. kalkonisk c. 1645. kalkonsk (cal-) 17461755. kalkunisk (cal-) 15691664. kalkunsk 16221633. karkunisk 1556 (möjl. felaktigt))
Etymologi
[jfr d. kalkunsk, d. dial. kalkonsk; av mnt. kalkunsch, holl. kalkoensch; avledn. av (en utan -t uttalad form av) namnet på Calicut (jfr KALIKÅ). — Jfr KALKON]
(†) som kommer l. härstammar från Calicut l. Indien (l. Västindien).
1) [jfr mnt. kalkunsche nut, ä. holl. kalkoensche noot, kokosnöt?] i uttr. kalkonska nötter. TullbSthm 16/6 1569. Anm. Vad som åsyftas med detta uttr., vilket i här anförda källa förekommer i en uppräkning av kläder, är ovisst.
2) [jfr den etymologiska avd. under KALKON] i sådana uttr. som kalkonska höns, kalkoner, kalkonsk hane, kalkontupp, kalkonsk höna, kalkonhöna. Möller Jordbr. 114 (cit. fr. 1556). OrdnLilleTull. 1622, s. B 1 a. Calkoneske hanar och hönor. Schroderus Comenius 150 (1639). Kalkunisk Hana stufwader. Salé 24 (1664). Möller (1745, 1755; under coq). Kalkonska höns. Œdman Bahusl. 43 (1746).
Spoiler title
Spoiler content