KALLOSITET kal1osite4t l. -å- l. -ω-, r. (l. f.); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. kallosität, eng. callosity; av nylat. callositas (gen. -tātis), till nylat. callosus (se KALLÖS)]
(numera knappast br.) med. godartad förhårdnad l. knölighet i muskel-, körtel-, bind- l. hudvävnad; i sht om hudvalk. Callositeter i sår och fistlar. TLäk. 1834, s. 476. Hudvalk el. Kallositet, överhudsförtjockning. 3NF 10: 86 (1928).
