SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1935  
KAMELEONT kam1eleon4t l. 01—, i bet. 1 o. 2 m. l. r., i bet. 3 m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(chame- (chamæ-) 16751836. came- (camæ-) c. 17501837. kame- 1748 osv.)
Etymologi
[jfr t. chamäleon, eng. chameleon, fr. caméléon; av (lat. chamæleo(n), av) gr. χαμαιλέων (gen. -οντος), ”litet lejon”, av χαμαί, på marken, i ssgr äv.: miniatyr-, o. λέων, lejon; djuret påminner, sett i profil, om ett lejon]
1) individ l. art l. släkte av den Gamla världens varmare områden (företrädesvis Afrika) tillhörande kräldjursfamiljen Chamæleontidæ (särsk. släktet Chamæleon Lin.), bl. a. utmärkt därav att hithörande djur äga en egendomligt byggd tunga (som framslungas för att fånga insekter) samt förmåga att skifta färg efter omgivande föremål l. av inre orsaker ss. vrede o. d. Amer. 29 (1675). En verlds-man måste, såsom Kameleonten, vara i stånd, at antaga hvarje särskildt färg. Hasselroth Campe 202 (1794). Sundevall Zool. 75 (1835). I södra Spanien hålles kameleonten stundom i fångenskap inomhus som flugfångare. 3NF 11: 209 (1929).
2) [efter motsv. anv. i lat.] astr. i sg. best., benämning på en södra hemisfären tillhörande stjärnbild. Melanderhjelm Astr. 1: 59 (1795). Bergstrand Astr. 39 (1925).
3) bildl.: i hög grad ombytlig människa, person med flyktigt, föränderligt sinne; person som visar sig helt olika vid olika tillfällen; ofta särsk.: person som, med egen fördel för ögonen, ändrar mening l. uttalar sig l. uppträder helt olika allt efter omständigheterna; förr äv. ngn gg med anspelning på kameleontens snabba o. rörliga tunga. I Sqvallror, alla samteligen, pröfven Ehr sielfva, om I icke ären Cameleonter. Dalin Arg. 2: nr 7, s. 8 (1734). Hofvets kameleonter. Almqvist Amor. 36 (1839). Carl Gustaf Tessin, denne praktfulle och praktälskande påfågel, denne färgrike och färgskiftande kameleont. AFryxell (1863) i 3SAH 11: 267.
Ssgr (till 1): KAMELEONT-ARTAD, p. adj. Geijerstam KampKärlek 282 (1896).
-NATUR. Tamm SammansOrd 89 (1900). Vilken kameleontnatur Alcibiades var, visade han kanske allra bäst i Sparta. Här blev den forne vällustingen och rucklaren en sträng och måttfull spartan, som t. o. m. åt den svarta soppan utan grimaser. Grimberg VärldH 2: 496 (1927).
Avledn.: KAMELEONTISK, adj. som liknar l. påminner om en kameleont. Thorild 3: 100 (1791). Den kameleontiska färgskiftning, för hvilken (G. III) .. så ofta anklagades. Zeipel Set. 2: 96 (1847). Ingen enda af svenska litteraturens stora skalder kan så kameleontiskt antaga alla former (som Dalin). Levertin Gest. 10 (1903).
Spoiler title
Spoiler content