KANTALUP kan1talɯ4p, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(äv. skrivet can-. -loup 1934 (: Cantaloupmelonen). -loupe 1906 (: Cantaloupemelon). -loupen, sg. best. 1850. -lup 1780 osv. Anm. I ä. tid användes ordet äv. med den it. pl.-formen cantalupi. GBonde(1756) hos Trolle-Bonde Hesselby 153)
Etymologi
[jfr t. cantalupe, eng. cantaloup, fr. cantaloup; av it. cantalupo, appellativbildning till Cantalupo, påvligt lustslott nära Rom, vilket anses vara den första plats i Europa där ifrågavarande meloner odlats]
trädg. benämning på (frukten av) en varietet av melonväxten Cucumis Melo Lin., vars frukter hava räfflad yta o. klotrund l. plattrund form. BBergius PVetA 1780, 1: 84.Lundström Trädg. 1: 45(1833). Ekbohrn(1868; äv. i den postuma uppl. 1904).
Ssgr (trädg.): A: KANTALUP-KÄRNA, r. l. f. (kantalups- 1831) Lundström Trädg. 1: 46(1831). —
