KASTELLANI kas1telani4 l. kastäl1-, n.; best. -et, äv. -t; pl. -er.
Etymologi
[jfr holl. kastelenij, t. kastellanei, eng. castellany, fr. châtellenie, it. castellania, mlat. castellania; avledn. till KASTELLAN]
(i fråga om ä. utländska, i sht polska förh.) omkring ett kastell l. befäst slott liggande, under detta lydande område; särsk. om vart särskilt av de områden vari konungariket Polen var indelat och över vilka ”kastellanerna” hade administrativ o. juridisk myndighet. SvMerc. 1764, s. 388 (i fråga om polska förh.). Eberhardt AllmH 3: 65 (1776; i fråga om forna förh. i Kastilien). 3NF 11: 497 (1929; i fråga om äldre polska förh.).
