KAVIAR kav1ia4r l. kav3i~a2r l. kav4iar, stundom ka3vi~a2r, äv. ~ar2 (cavia´r Weste; - -ár Dalin), r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. (i bet.: olika slag av kaviar) -er.
[jfr t. kaviar, eng. caviar(e), fr. caviar, it. caviaro, caviale; trol. ytterst av turk. khavjar]
saltad rom av stör (o. andra stora fiskar), i sht från Ryssland, beredd för att ätas ss. delikatess (äkta l. rysk kaviar); äv. om på likartat sätt beredd rom av torsk o. andra inhemska fiskar. Kornig, pressad kaviar. Stiernman Com. 3: 496(1667). Ifrån Österbottn kommer caviar af sikrom, som ej cederar för den ryska. Linné Diet. 2: 143(c. 1750). Välgödde varelse! När vid dit hvardagsbord, / Som Kräsligheten åt dig dukar, / Du caviarn och karpen slukar. Lenngren (SVS) 2: 431(1795). Så väl den färska, som den torkade kaviaren serveras som hors-d'oeuvre, som frukosträtt eller vid smörgåsborden. Hagdahl Kok. 208(1879). Juhlin Minn. 491(1928). — särsk. [efter Hagberg Shaksp. 1: 336 (1847: Stycket .. behagade icke den stora hopen; det var som kaviar för bönder; eng. orig.: Cauiarie to the Generall)] bildl., i uttr. kaviar för bönder, om ngt som, om det erbjudes, den stora hopen l. folk i allmänhet icke förstår sig på att värdesätta l. njuta. NordT 1878, s. 799.2NF(1910).
