KERATIN ker1ati4n l. ke1-, n.; best. -et.
Etymologi
[jfr t. keratin; bildat med suffixet -in av gr. κέρας (gen. -ατος), horn, till samma ieur. rot ker- som föreligger i HJORT o. (med annat avljudsstadium) i HORN; jfr KARAT o. KERATIT]
kem. gemensam benämning för vissa svavelhaltiga äggviteämnen som bilda huvudbeståndsdelen av överhuden, ävensom av hår, naglar, horn, klövar o. d., hornämne. UUÅ III. 2: 14 (1861). Strandberg HudSj. 10 (1924).
Avledn.: KERATINERA, v., -ing. [jfr t. keratinieren] farm. överdraga (piller) med keratin. Ahlberg FarmT 281 (1899). —
KERATINISERA, v., -ing. (i fackspr.) i pass. med intr. bet.: ombildas till hornämne, förhornas. LbKir. 2: 158 (1922). Hornlagret, som består av en nästan avdöd, keratiniserad (= förhornad) vävnad. Strandberg HudSj. 13 (1924).
