KERMES kær4mes l. kær4~mäs1, sbst.2, l. KERMIS kær4mis l. 4~1 (Anm. Ordet uttalas ofta med tonvikten på sista stavelsen), r.; best. -en; pl. -er; äv. (numera sällan) KERMÄSSA ke3r~mäs2a, r. l. f.; best. -an; pl. -or; förr äv. KIRMESSA, r. l. f.
Ordformer
(kermes 1935 osv. kermess 1906 osv. kermessa 1582 (: Kermesso, oblik form)—1914. kermis 1884 osv. kirmessa 1665. kÿrmessa 1656. kärmässa c. 1755)
Etymologi
[fsv. kirmässa, kyrmässa (jämte kirkmässa); jfr d. kermesse; av mnt. l. mnl. kermisse (jämte kerkmisse) resp. mnl. l. holl. kermis resp. t. kirmesse, kirmess, kirmes; etymologiskt identiskt med KYRK-MÄSSA. Ordet är på nytt inlånat i modern tid]
(numera bl. i fråga om utländska, i sht holländska o. flamländska förh.) urspr.: årlig fest till minne av en kyrkobyggnads invigning; årsmarknad hållen i samband med dylik fest; äv. bildl.: folklig fest l. lustbarhet. Anno 1656 .. war jagh wedh Herlunda .. att aflÿsa then kÿrmessan, på nogen åårs tidh, som församblingen celebrerer wedh Herlunda Mathæi dagh, effter then icke kan anlöpa wthan slagzmål och blodz wthgiutelse. VDAkt. 1656, nr 10 (i skrivelse fr. en prost). En flamländsk kermis, hvilkens stånd och konstmakarbaracker fyllde Tournais gamla torg. Levertin 23: 204 (1903). Kermesserna i salig Adrian van Ostades glada och trätlystna tid. Fogelqvist ResRot 78 (1926). — särsk. (†) i utvidgad anv.: fest; sötebrödsdagar. (Döden) förwandladhe honom hans Kermesso vthi en oendeligh pino. PErici Musæus 5: 125 a (1582). Dät är ikke alla dagar kär-mässa. Schultze Ordb. 2929 (c. 1755; ordspr.) [jfr holl. 't is niet alle dag kermis].
