[y. fsv. miølchekimbor, pl., mjölkbunkar (Arnell Brask 2: 37 (1513—27)), sv. dial. kimma, f., balja m. m., äv. (i Finl.) kimb, m., vattenkar; avledn. av KIM, sbst.1]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) benämning på olika kärl hopfogade av kimmar l. åstadkomna gm urgröpning av en stock; särsk. om mjölkbunke l. om träkärl (med lock) för förvaring av mjöl, smör o. d.; äv. om stånka (av kimmar). GullbgDomb. 25/5 1648. 1 st. Kimma eller Syltekåhls Tunna. BoupptVäxjö 1734. MeddNordM 1901, s. 45. En laggad dricksstånda (”kimma”). RedNordM 1917, s. 8.
SAOB
