[fsv. kint, n., page, sv. dial. kind, kinn, könn, m. o. n., barn; liksom d. kind, n., av nt. o. t. kind, n., barn, av germ. kenða-, kenþa-, participbildn. till den ieur. roten gen, föda (se GENUS); jfr KYNNE, KÖN]
(i sht i poesi, †) barn. SvForns. 2: 136. Stolz kirstinn honn födde så litett Kindh. Visb. 1: 30(1572). Min hustro, och min arme kinder. Fosz 363(1621; yttrat av räven). Sjöberg (SVS) 1: 306(1825). Snart är liten kind en man: / Gångarn grå då sadlar han. Hedborn Minne 161(1835). Vyss, vyss, liten kind! / Ännu blåser vintervind. Melin Dikt. 1: 73(1888). Fredin Dan. 6(1888). — jfr DYVELSKIND.
Ssgr [efter t. kinder-]: KINDER-BALSAM. [jfr dan. o. t. kinderbalsam, fr. baume d'embryon] (†) farm. ett slags med sprit beredt läkemedel avsett för barnsängskvinnor. Hoorn Jordg. 1: 54(1697). Mången ärlig hustru har så länge tagit in kinderbalsam, at hon där igenom råkat i denna Brännvins sot. Linné hos Hiorter Alm. 1748, s. 32.PH 11: 306(1777). Weste 1: 1970(1807). —
-SIRAP. (†) farm. med frangulabark tillredt laxeringsmedel avsett för barn. ApotT 1698, s. 85.Därs. 1739, s. 81. —
-SPEL. [jfr mnl. kinderspel, t. kinderspiel] (†) barnlek; skämt; struntsak(er), bagatell(er); jfr BARNLEK 3. Her är ey Kinderzspell for hender. G1R 10: 32(1535). The haffwe .. i sinnet bewijse oss ett förrädere stycke, män j och the andre acthet föge för annet än skemptt och kinderspell. Därs. 17: 279(1545).
