[jfr t. o. eng. kiosk, fr. kiosque; ytterst av turk. kjošk, av persiskt urspr.]
1) i fråga om orientaliska förh.: litet lusthus (ofta bestående av ett på pelare vilande tältliknande tak), trädgårdspaviljong; äv. om lätt, altanlik träutbyggnad från övre våning av ett hus l. från en mur; äv. (i sht förr) om västerländsk trädgårds- l. parkpaviljong i turkisk l. kinesisk stil. Iämpte sådane .. (runda, murade) dammar hafwa de förnähmare Turkar små huuss bygde, dem de kalla Kiosk, hwaräst de sittia och divertera sig. KKD 5: 274(1711). Een Kiosch, som med eena ändan stöder sig ofwanpå muuren (rundt en damm). Därs. 275. Chjosken (på Haga). JournSvL 1799, s. 101.CVAStrandberg 3: 119(1868). Heidenstam End. 187(1889).
2) liten fristående byggnad avsedd för försäljning av tidningar, biljetter, läskedrycker, tobaksvaror, choklad m. m. o. för telefonering o. d.; äv. om likartad (fristående) försäljningsbod i en större hall o. d.; äv. om i det fria uppförd hytt för telefonering. NF(1884). Kiosker för försäljning af tidningar och tidskrifter samt tillhandahållande af telefon åt allmänheten. VL 1896, nr 251, s. 2. Han ringde upp henne från en kiosk. Siwertz Varuh. 237(1926). Banhallen, som ser så löjlig och förvuxen ut med sina kiosker och salustånd. Rogberg Hustru 6(1928). — jfr BILJETT-, LÄSKEDRYCKS-,TELEFON-,TIDNINGS-,VATTEN-KIOSKm. fl.
SAOB
