SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1935  
KIPP ɟip4, interj.
Etymologi
[ljudhärmande interj. med viss anslutning till KIPPA, v.1]
interj. som avser att återge det ljud som uppstår, då en sko l. toffel kippar l. då man lyfter upp foten efter att ha trampat på ngt som är mjukt av väta l. då man under samma betingelser företar likartad tryckrörelse av annat slag; äv. i substantivisk anv. Hans stöflar läto kipp, kipp, när han rörde fötterna. Topelius Läsn. 3: 5 (1867). Bara man rör sig (i den våta stoppade tygsadeln), så säger det kipp, kipp. Hedin Pol 1: 232 (1911).
Spoiler title
Spoiler content