KLASTISK klas4tisk, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. klastisch, eng. clastic, fr. clastique; till gr. κλαστός, bruten i stycken, till κλάω, jag bryter (jfr IKONOKLAST)]
geol. om bärgart: bildad av söndersmulade l. krossade l. förvittrade produkter av äldre bärgarter; äv. om bärgarts struktur o. d.: karakteriserad av dylik sammanfogning l. sammankittning av krossade äldre bärgarter; ofta motsatt: kristallinisk. Holmström Geol. 45 (1877). Klastiska sedimenter. Fennia XII. 2: 2 (1896). Ramsay GeolGr. 254 (1909). Graniter kunna genom tryck utvalsas och anta en skiffrig struktur, lagrade bergarter förlora sin klastiska karaktär och förskiffras. HimHavJord 1: 148 (1925).
