KLICKA klik3a2, v.3; pr. sg. -ar.
Etymologi
[nybildning (med formell anslutning till KLICKA, v.1) till ipf. sg. klack av KLÄCKA, spritta till]
(mindre br.) i förb. klicka till10 4, opers.: spritta till, kännas som en hastig ilning (i hjärtat). Säkert klickar det .. till i den mest fronderande berlinares hjärta, då han hör den vita kejserliga bilen signalera. Laurin Folkl. 113 (1915). Rogberg Två 88 (1929).
