KLUMPEDUMP klum1pedum4p, m.||(ig.); best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[efter d. klumpedumpe, urspr. namnet på en klumpig person i en av H. C. Andersens sagor (se språkprovet fr. 1850 nedan), bildat till klumpe (se KLUMPA) o. dumpe (se DUMPA)]
(vard.) ”klumpeduns”, ”klump” (se d. o. 1 g α). Bergman JoH 39 (1926). Usch, din store klumpedump, ska du säga så till din hustru. Renner Priestley Tappre 221 (1935). jfr: Vill ni höra (sagan) .. om Klumpe-Dumpe, som föll utför trapporna och ändå kom i högsätet och fick Prinsessan? Andersen SSag. 7 (1850; d. orig: Klumpe-Dumpe).
