1) handling(en) l. förhållande(t) att knacka l. att frambringa knackande ljud, knackande. Schultze Ordb. 2341(c. 1755). Tikitick, tikitack, / Hamra på, lilla smed! / När jag lyss på din knack, / Hör jag lifvet gå med. Topelius Läsn. 7: 49(1891; i ”Urmakarens visa”). Högberg Utböl. 2: 21(1912). Telegrafers hårda knack och rassel, / när tusenmila bud de ilsnabbt föra. Blomberg Jord. 11(1924).
2) (numera föga br.) om enskild akt av knackande l. om enskilt knackande ljud: knackning; (lätt) slag. Schultze Ordb. 2341(c. 1755). (Æneas) Fick .. en knack uppå sin hand / Af drottningens solfjäder. Stenhammar 140(1794). Jag .. kom till fru Björnrams dörrar ... Jag gaf henne tecknet med mina fyra korta knack: hon läste upp. Almqvist Ekols. 3: 140(1847). En försigtig knack ljöd på min dörr. Nyblom Hum. 104(1874). Klint(1906).
