SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1936  
KNIPS knip4s, interj.
Ordformer
(knipps 1842. knips 1772 osv.)
Etymologi
[ljudhärmande med anslutning till KNIPSA]
(mera tillf.) interj., återgivande ett knäppande l. knakande ljud; äv. övergående i bet.: ”vips”; äv. i förb. knips knaps. Bellman SkrNS 2: 38 (1772: Knips knaps). Vilja de (dvs. de stora herrarna i Sv. under hertig Karls tid) icke godvilligt gå i landsflykt, så knips ligger hufvudet der, som man slår utaf en kålstock. Sparre Frisegl. 1: 48 (1832). (Du) upptog .. en liten sax, och knipps var locken af. Almqvist GMim. 3: 48 (1842).
Spoiler title
Spoiler content