KNIRK knir4k, sbst., n.; best. -et.
(i sht vard.) vbalsbst. till KNIRKA: ”knirkande”; äv.: ”knirkande” ljud; särsk. (i vissa trakter, vard.) om ”knarr” i skodon. Ha knirk i skorna. Ett sövande, regelmässigt knirk av åror. Holmström ResHoll. 118 (1915). Endast knirket av stavhuggen gav besked om att de båda gossarna stormade fram (på skidor) någonstans. SvD(A) 1929, nr 50, s. 14.
SAOB
