SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1936  
KOBBA, v., pres. sg. -ar.
Etymologi
[till stammen i KOBBE]
(†) i uttr. kobba sig tillhopa med ngn, förena sig l. slå sig samman med ngn. Swedberg Dav. § 72 (1713).
Spoiler title
Spoiler content