publicerad: 1936
KOLLABORATOR kol1abora3tor2 l. -bår- l. -bωr-, l. 01032 l. —40, m.||(ig.); best. -n; pl. -er -bor1atω4rer.
Ordformer
(förr äv. skrivet coll-)
Etymologi
a) (†) biträdande präst l. lärare; hjälppräst; kollega. VDAkt. 1703, nr 278. Alopæus BorgåGymn. 1: 13 (1804).
Spoiler title
Spoiler content