SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se

SAOB

Svenska Akademiens ordbok

publicerad: 1937  

KOMMUNIKANT kom1ɯnikan4t l. -u-, l. 01—, i bet. 1 m.||ig., i bet. 2 r.; best. -en; pl. -er.

Ordformer

(förr vanl. skrivet com-)

Etymologi

[jfr t. kommunikant, eng. communicant, nattvardsgäst, fr. communicant, adj., som bildar förbindelse; av lat. communicans (gen. -antis), p. pr. av communicare (se KOMMUNICERA)]

1) (i fackspr.) person som deltager i nattvardsfirande, person som mottager nattvarden, nattvardsgäst; jfr KOMMUNICERA 1 a. L. Paulinus Gothus ThesCat. 323 (1631). Det från nutida svensk praxis förtrogna bruket att efter distributionen ge kommunikanterna ett särskilt bibelspråk. Brilioth Nattv. 211 (1926).

2) anat. nerv som förenar ryggmärgen med det sympatiska nervsystemet; jfr KOMMUNICERA 2. NF 14: 117 (1890). HdlProfAnatUpps. 1929, s. 62.

Ssg (till 1): KOMMUNIKANT-STOL. (†) bänk l. ”stol” vid vilken kommunikant knäböjde (för att mottaga nattvarden). InventFresta c. 1704. Wilskman Släktb. 1: 173 (1912; i fråga om förh. på 1600-t.).

SAOB

Alfabetisk lista

  kommunicera verb
  kommunicerande
  kommunicering
  kommuniera verb
  kommunikabel adj.
  kommunikant subst.
  kommunikation subst.
  kommunikativ adj.
  kommuniké subst.
  kommunion subst.
  kommunism subst.

  Till   alla ordböcker

Spoiler title

Spoiler content