KONA kω3na2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sannol. av eng. cone; samma ord som KON]
i sht tekn. föremål i form av en (vanl. stympad) kon, ingående ss. del i maskin l. mekanisk inrättning o. d. TT 1889, s. 134 (till borr). Östberg Vel. 94 (1894; till vevlager på velociped). Konan slirar. Nerén (1930; i fråga om automobil). — jfr FRAMHJULS-, NAV-, PEDAL-, STYRLAGER-, VEVLAGER-KONA m. fl.
Ssg (jfr KON ssgr): KON-LÄDER. (i fackspr.) skoning av läder varmed en (till automobils kopplingsanordning hörande) kona är klädd. Nerén HbAut. 1: 65 (1913).
