SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1937  
KONSERVATOR kon1særva3tor2 l. -är- l. -er-, äv. 1040, m.||ig.; best. -n; pl. -torer kon1særvatω4rer osv., l. konsær1-.
Ordformer
(förr äv. skrivet con-)
Etymologi
[jfr t. konservator, eng. conservator, ffr. conservatour, fr. conservateur, av lat. conservator, vbalsbst. till conservare (se KONSERVERA)]
1) (†) motsv. KONSERVERA 1: bevarare, beskyddare, vidmakthållare. (Minuart) kan med rätta kallas Botaniquens conservator här i Spanien. Loefling Resa 21 (1751). Beyer Sång. 44 (1887).
2) motsv. KONSERVERA 2: person som yrkesmässigt utför l. förestår konservering; äv. särsk. ss. titel för vissa tjänstemän vid museer o. d., särsk. dels vid naturaliesamling, dels vid konstmuseum. SkrifvVetA 1840, s. 4. SFS 1920, s. 363. TurÅ 1933, s. 251.
Anm. I den 1540 utfärdade instruktionen för ordnandet av den kyrkliga styrelsen i Västergötland användes ordet (mestadels med lat. böjning) ss. benämning på en kategori av närmast under ordinatorn stående befattningshavare. G1R 13: 29 ff. (1540); jfr Geijer SvFolkH 2: 98 (1834) o. Forssell Hist. 1: 168 (1869).
Ssgr (till 2): KONSERVATORS-BEFATTNING. —
-ELEV. OrdnVetAEmbetsm. 1843, s. 6.
Spoiler title
Spoiler content