[jfr fr. contrarier; av senlat. contrariare, säga emot, avledn. till contrarius (se KONTRÄR)]
(†) stå i motsatsförhållande till (ngt); motvärka l. motarbeta (ngt); strida mot (ngt); äv. refl., dels: motsäga sig (själv), dels med reciprok bet.: strida mot l. motsäga varandra. Palmchron SundhSp. 388(1642). Collegium Medicum begiäres, wille des sentiment meddehla, om de twå Testimonia .. sig Contrariera. CollMedP 1674, s. 10.Biberg 2: 103(c. 1820). Ekbohrn 1: 143(1868; äv. i den postuma uppl. 1904).
