KORUM kω3rum2, äv. 40 (cho`rum Weste; kòrumm Dalin), n.; i best. anv. utan slutart.; pl. =.
Ordformer
(förr äv. skrivet co-, cho-. -rom c. 1670. -rum 1621 osv.)
Etymologi
[av lat. chorum, ack. sg. av chorus, kör (se KOR, sbst.1)]
mil. (dagligen förrättad) kort militär gudstjänst (under ledning av militärt befäl), bestående av kort bön o. psalmsång; äv. i utvidgad anv., om liknande gudstjänst vid icke militär trupp; jfr KOR, sbst.1 4. Hålla, förrätta, förr äv. göra korum. Schmedeman Just. 194(1621). Dagen därefter (dvs. efter slaget vid Lund) lät .. (konungen) på walstaden göra chorum. HC- 11H 1: 90(1676). Far vel! Dhe slå nu till Chorum. Carl XII Bref 334(1704). Korum hålles (med folkskoleeleverna) före utmarschen till Ladugårdsgärdet. DN 1894, nr 9035 A, s. 2.UFlott. 1: 94(1903). Böök Lejon 177(1935). jfr AFTON-,MORGON-KORUM.— särsk. (†) bildl., om glädjefest. Den Svenske Svendom af ok ann i frögd-els-glanss / Med Nymfer chorom höll ok trädde kring i danss (efter erövringen av Skåne, Halland o. Blekinge). SColumbus Vitt. 86(c. 1670).
Ssgr (mil.): KORUM-, äv. KORUMS-FLAGG l. -FLAGGA, r. l. f. (korums-) sjömil. signalflagga angivande att korum hålles ombord. UFlott. 1: 78(1882). —
-SIGNAL. (korum- 1839. korums- 1788) om signal med jägarhorn l. trumma l. signalflagga. Litet för kl. 8. hissas Chorums Signalen på Chefs Fartyget. ReglArméenFl. 1788, s. 73. —
