KRAM kram4, adj.2 kramma; krammare.
Etymologi
[sv. dial. (södra Skåne) kramm, trång, knapp, ovig, styv, valen; jfr d. dial. kram, trång, snäv, om kläder, skor o. d. (Jutl.), krammer, valen om händerna (Bornh.), nor. kræm, litet styv i lemmarna; vbaladj., med bet.: klämd, hoptryckt, till germ. krimman (se KRAMA)]
(i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) om kroppslem: något styv, valen. För att sträcka på lemmarna, ännu kramma efter kölden och knoget på morgonjakten. Holmström LändStränd. 2: 78 (1919).
