SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1937  
KRASPA kras3pa2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[sv. dial. kraspa; trol. metates av KRAPSA (se KRAFSA, v.)]
(i vissa trakter) krafsa, ”fnatta”; äv. refl. Bureus Suml. 69 (c. 1600). Får pläga undertiden .. få matkar i sina inelfvor, hvilket man kan märka derutaf, at de altid kraspa sig under buken. Serenius EngÅkerm. 289 (1727). Klorna kraspade mot stengolfvet. Heidenstam Folkung. 2: 357 (1907). Lewenhaupt Reddy 261 (1907).
Särsk. förb.: KRASPA UPP10 4, äv. OPP4. (i vissa trakter) Räfven .. kraspade up jorden in under (planket). Carleson Hush. 31 (1756).
Spoiler title
Spoiler content