SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1937  
KREJARE kräj3are2, sbst.1, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. =; förr äv. KREJER, m.; pl. =.
Ordformer
(krajare 17921798. krejare (kreare, kreere, kregare, kre(i)jere, kreyare, krägare, krä(i)jare, kräijere) 1564 (: stångkreijaren) osv. krejer (kreger, kreggier, kreghier, kreijer, kreijger, kreyer, krijer, kräer) 1555 (: Stange Krijer)1629. krojare 1723. kryare 1555 (: Stange Kryaren))
Etymologi
[fsv. kreare, kreijere; jfr ä. d. kreier (d. krejert), av mnt. kreier l. mnl. craeyer (holl. kraaier); jfr äv. t. kreier, eng. crayer, ä. fr. craier]
(i fråga om förh. i norra Europa, i sht östersjöländerna, under medeltiden o. nyare tiden intill omkr. 1800) ett slags mindre lastfartyg, vanl. med två l. tre master. SthmTb. 1580, s. 120 b. Stiernman Com. 2: 67 (1636). Hägg Segel 18 (1935). — jfr MÄRS-, STÅNG-KREJARE.
Spoiler title
Spoiler content