KREMONESARE krem1ωne3sare2 l. kre1-, l. -on- l. -ån-, l. 10400, i bet. 1 m.||ig., i bet. 2 r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. =; i bet. 2 ngn gg äv. KREMONES -ne4s, r. l. m.; best. -en; pl. -er; i bet. 1 förr äv. KREMONESER, m.||ig.
Ordformer
(förr äv. skrivet cr-. -es 1880. -esare 1795 osv. -eser 1784)
Etymologi
[jfr t. kremoneser, fr. crémonais, ävensom it. violino cremonese, av det it. stadsnamnet CREMONA. — Jfr KREMONESERFIOL]
2) i sht mus. benämning på violiner som utgått från de berömda fiolbyggarskolorna i den italienska staden Cremona under 1500—1700-talen. Weste (1807). En äkta kremonesare. Edgren Tennyson Dikt. 8 (1902).
