KRIMINALIST krim1inalis4t, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet cr-. -alist 1687 osv. -elist 1723)
Etymologi
[jfr t. kriminalist, eng. criminalist, fr. criminaliste; till lat. criminalis (se KRIMINAL I)]
1) rättslärd som ägnar sig åt straffrätten, straffrättslärd; ofta allmännare: person som ägnar sig åt ett ingående (vetenskapligt) studium av brottsligheten samt dess orsaker, bekämpande o. bestraffning; stundom i överförd anv., om skrifter författade av en straffrättslärd. FörarbSvLag 1: 22(1687; om skrifter av en straffrättslärd). Straffprincipen bestämmes .. af de upplystare Criminalister, att vara den, att (osv.). ASScF 2: 382(1843, 1847). 2NF 18: 178(1912). Söderman o. Fontell 89(1930).
