SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1938  
KRISTNA kris3tna2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (se d. o.).
Ordformer
(krisn- (chrisn-, crissn-) 15611677. kristn- (cristn-, christn-) 1528 osv.)
Etymologi
[fsv. kristna, motsv. d. kristne, fnor. o. isl. kristna, feng. crīstnian, eng. christen; avledn. av KRISTEN]
1) göra kristen, bibringa (ngn l. ngt) kristendom(en).
a) omvända till kristendom (från hedendom); införa kristendomen i (ett land) l. bland (ett folk). Reenhielm OTryggv. 50 (1691). Cornelius LbKyrkoh. 17 (1860). Jämtland blef kristnadt under senare delen af 1000-talet. JmtFmT 2: 95 (1897).
b) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) gm dopet upptaga (ngn) i den kristna församlingen, döpa; jfr DÖPA 2 anm. OPetri Sacr. 11 b (1528). Soknaprest skal .. christna barn. G1R 6: 305 (1529). (Ärkebiskopen tillsade prästerna) At the uthi sina församblingar skulle ingalunda tillåta något barn först döpas och sedan christnas, hvilken skilnad aldrigh bör tillåtas. SynodA 1: 108 (1660). Får du en dotter så kristna henne till Ulla. Strindberg NRik. 80 (1882). SvD(A) 1934, nr 5, s. 5. — särsk.
α) (†) i förb. med prep. vid o. bestämning angivande namnet l. namnen (på barnet). BråboDomb. 11/9 1602. Professor A. J. Retzii och dess Frus Ulrica Beata Prytz's barn, som .. christnades vid namnen Anders Adolph. Retzius BrefFlorman 124 (1796).
β) (†) i uttr. kristna barnet på (ngn), vid dopförrättning uppföra (ngn) ss. fader (l. moder) till barnet. (Valborg) lät christna barnet på honom, Bengdt, såsom rätta fadren. ConsAcAboP 1: 323 (1648). Därs. 5: 56 (1679).
γ) (numera bl. ngn gg tillf.) oeg.; särsk. med tanke på dopet ss. en akt av namngivning. Bland (holmarna) .. äro några kristnade till Lehtisaari, Ukonsaari, m. m. HLittSt. 1: 312 (1821). SvD(A) 1930, nr 227, s. 11. — särsk.
α') (†) i fråga om invigning av kyrkklockor (inom den katolska kyrkan). (En munk) chrisnade clockor, kyrckemurar &c. Svart G1 100 (1561).
β') (†) skämts., i uttr. kristna ett glas, en (glas)ruta o. d., slå sönder l. spräcka ett glas osv. Weste (1807). Dens. FörslSAOB (1823).
2) (i sht i vitter stil l. i fackspr.) med avs. på föreställning, tänkesätt, sedvänja o. dyl. l. namn l. sak o. d.: giva kristen prägel l. färg åt (ngt) l. ingjuta kristen tro l. åskådning o. d. i (ngt); särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Geijer I. 3: 342 (1814). Växtnamn, hänsyftande på hedniska gudomligheter, kristnades genom öfverflyttande till Helgonen. Fries BotUtfl. 1: 252 (1842, 1853). Det är en alldeles ny, en döpt, en kristnad Eros-kult, som här möter oss. 2SAH 39: 171 (1864). I allmänhet har man ansett, att .. (Tegnér) i detta stycke (dvs. Försoningen) väl mycket kristnat den gamla sagan. Ljunggren SmSkr. 2: 101 (1879). Nilsson FestdVard. 29 (1925).
Särsk. förb.: KRISTNA OM10 4. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 1 b: döpa om; särsk. oeg., till 1 b γ: giva nytt namn åt (ngn l. ngt). Nordforss (1805). Topelius Fält. 4: 390 (1864). Plötsligt sade han oförmedlat: — Nu får en kristna om det här stället. — Vad då till? — Till Ödegård. Wägner ÅsaH 226 (1918).
Spoiler title
Spoiler content