SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1938  
KRUMPEN krum3pen2, p. adj. -pet; -pne, -pna; -pnare. (med avs. på formerna se under KRYMPA, v.)
Etymologi
[fsv. krumpin; jfr d. krumpen, isl. kroppin; p. pf. av KRYMPA]
— jfr FÖR-KRUMPEN.
Anm. Här icke upptagna anv. av krumpen behandlas under KRYMPA, v.
1) (numera bl. i a, b, c) förkrympt; sammandragen. Verelius 144 (1681). Den af köld altid krumpna luften. Högström SvarVetA 22 (1766). De krumpna bladens tröga blod / Hans lätta toner icke rörde. Järta 2: 643 (1823). — särsk.
a) (numera mindre br.) om kroppsdel, särsk. om hand l. fingrar l. senor o. d. SkrGbgJub. 6: 165 (1590). En curieus Balsam för krumpne Senor. Key Inbjudn. 1892, s. 76 (c. 1730). Fingrarne voro krumpna och stela af köld. Wetterbergh Genrem. 333 (1842). Heidenstam Folkung. 1: 45 (1905).
b) (numera mindre br.) om person (l. djur): förkrympt; hopkrympt; krokig o. böjd av ålder l. sjukdom, sammandragning av nerver l. senor, styvhet i lederna o. d.; värkbruten; förr äv. i uttr. krumpen i ngt. (Kvinnan) war krumpen, och förmotte intit vplyffta huffwudit. Luk. 13: 11 (NT 1526; Bib. 1917: hopkrumpen). (Han) war krumpen i Senorna, och kunde intet gåå. Hiärne Suurbr. 195 (1680). Fölungen .. stadnar i växten, blir krumpen af orenlighet, svält och köld. KrigVAH 1822, s. 6. En krumpen gubbe. Wägner Sval. 75 (1929). — särsk.
α) i ordspr. Halter och krumpen giöra laaget lijkt .. (dvs.) Som man wille säya: Lijka foglar flyga giärna samman. Grubb 287 (1665). Stumpen och krumpen, giöra lijkaste laget. Dens. 769.
β) i överförd anv., om kroppsställning: krokig, hopsjunken. Jag (har) måst .. undvika den krumpna ställningen vid skrifbordet. 3SAH XLI. 2: 109 (1835).
Anm. till 1 b. Det hos UHiärne Vitt. 143 (1665; Hansellis uppl.) förekommande ”den krämpna gubben” är felläsning för ”den krumpna gubben” (jfr SvNatL 2: 191).
c) (mindre br.) om träd: förkrympt; äv. i utvidgad anv., om skog. Späda, krumpna björkar af fyra till sex alnars höjd. Strinnholm Hist. 2: 226 (1836). Den krumpna björkskogen. Backman Ljusn. 33 (1893).
2) (i Finl.) skrumpen; skrynklig. Sundén (1886). Sockenkartorna voro krumpna på olika sätt. Fennia VI. 1: 13 (1892). Cannelin (1921).
Avledn.: KRUMPENHET, r. l. f. särsk. (numera mindre br.) till 1 b. Lindestolpe Frans. 109 (1713). Klint (1906). —
KRUMPLIG, adj. (†) till 2: skrumpen. Trolle-Bonde Hesselby 172 (i handl. fr. 1761; om frukt). —
KRUMPNA, v. [fsv. krumpna] (numera mindre br.) till 1: bliva krumpen. Senor och Ådror tilsamman dragas och krumpna. IErici Colerus 1: 246 (c. 1645). Later ligger i säng, til des han krumpnar i benen. Nicander GSann. 49 (1766). Auerbach (1911).
Spoiler title
Spoiler content