publicerad: 1938
KRYDDA kryd3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NAD (se avledn.), -NING (se avledn.); -ARE (tillf., Wivallius Dikt. 100 (c. 1635)).
Etymologi
[fsv. krydda, liksom d. kryde av mnt. kruden, avledn. av mnt. krut (gen. krudes) (se KRUT, sbst.1, KRYDDA, sbst.)]
1) tillsätta en l. flera kryddor, försätta (ngt) med en l. flera kryddor, lägga en l. flera kryddor på (ngt); stundom övergående i bet.: smaksätta; ofta i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet.; stundom i uttr. krydda på ngt, strö en l. flera kryddor på ngt. Kryddat wijn. HögaV 8: 2 (Bib. 1541). Lind (1738: på). Köttet .. bestrykes .. med smör och kryddas med peppar och salt. SvKock. 23 (1837). Hellre krydda för litet än för mycket. Langlet Husm. 89 (1883). Starkt kryddad mat. Siwertz JoDr. 175 (1928). — särsk.
a) (i fackspr.) i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet.: som ger kryddsmak. Retzius FlVirg. 178 (1809). Det kryddande ämnet. Jönsson Gagnv. 244 (1910).
b) (i sht i vitter stil) i p. pf. ss. adj.: som har stark kryddsmak (l. kryddoft), kryddaktig; aromatisk. Levertin (1891) hos Söderhjelm Levertin 1: 322. Williams .. Stort kryddadt och vackert päron. PrisförtAlnarpTrädg. 1892, s. 6. Hur .. (gräset) grodde och stänkte / sin kryddade doft. Hallström LegDr. 7 (1908).
c) (†) i p. pf. i superlativ: mycket starkt kryddad. (Hon) Gick till Bords oc från, försårgd med kryddaste rätter. BrölBesw. 260 (c. 1670).
d) i överförd anv.
α) (†) i p. pf. ss. adj., om land o. d.: rik på kryddväxter. Adlerbeth Buc. 75 (1807). Jag kommer från kryddade, sydliga landen. Wadman Saml. 1: 87 (1830).
β) med avs. på luft o. d.: giva en aromatisk l. kryddaktig doft. Ljunggren Resa 23 (1871). Doften af mynta kryddade luften. Kléen MSommar 159 (1896). Luften var härligt kryddad av doften från vitblommande skvattram. Böök ResSv. 141 (1924).
2) mer l. mindre bildl.; särsk.: (gm tillsättande l. inmängande av ngt) förhöja njutningen l. behaget av (ngt), giva must l. pikant smak åt, göra smakligare, sätta ”piff” på, göra behaglig l. intressant; ofta med avs. på muntlig l. skriftlig framställning. PErici Musæus 1: 98 b (1582). Sjung Gudens lof, som våra dar / Med lifvets ljufsta nöjen kryddar! Envallsson StormAft. 20 (1793). Den vise söker blott ett måttligt bröd / Förvärfdt af fliten, utaf mödan kryddadt. Tegnér (WB) 1: 142 (1805). Utförliga med intima detaljer kryddade brottmålsreferat. PT 1907, nr 198, s. 3. Vändningar från ordstävet eller fabeln kryddade icke sällan hans tal. Ahnlund GA 154 (1932). — särsk. (i sht i vitter stil) i p. pf. ss. adj., motsatt: fadd, trivial, enformig o. d.
a) som har stark ”buké”, pikant; mustig. De Lärdas kryddade Pedanterier voro aldeles utan Salt. Dalin Arg. 1: 133 (1733, 1754). Utformningen av den .. starkt kryddade stilen. Sylwan SturzenB 199 (1919). Kryddade skällsord haglade .. över den lilla truppen. SvD(A) 1929, nr 290, s. 6.
b) om lust, nöje o. d., övergående i bet.: intensiv, livlig, förr äv.: lockande, retande. Sylvius Mornay 435 (1674). Thomander 1: 166 (1829). La Bruyère .. bereder varje läsare ett starkt och kryddat nöje. Böök 4Sekl. 5 (1928).
KRYDDNING, r. l. f. särsk. till 1; särsk. (föga br.) konkret: tillsats av kryddor l. smaksättningsmedel. Wollimhaus Ind. (1652). Hagdahl Kok. 215 (1879; om ”vitlökssmör”). SD(L) 1902, nr 536, s. 6 (abstr.).
Spoiler title
Spoiler content