SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1938  
KRYLLA kryl3a2, v.2 -ade ((†) pr. ind. sg. pass. -es Kolmodin). vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[sv. dial. krylla; jfr t. krüllen; till stammen i KRULLA]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) krulla, krusa. Schultze Ordb. 2447 (c. 1755).
Särsk. förb.: KRYLLA UPP. (†) i pass. med intr. bet.: (skjuta upp l. fram o. därvid) krulla sig l. krusa sig. Lucidor (SVS) 447 (1674; om bönväxt). Hur håret krylles vp! Kolmodin QvSp. 1: 116 (1732).
Ssg: KRYLL-HÅR. (i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) = KRULL-HÅR 2. 1. st. Madrass med Kryllhår. BoupptVäxjö 1784. VLBibl. Bouppt. 1815, s. 131.
Ssg: kryllhår(s)-madrass. (i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) BoupptVäxjö 1881. SmålP 1890, nr 37 A, s. 4.
Avledn.: KRYLLIG, adj.2, förr äv. KRYLLOT, adj. (-ig 1808. -et 1691. -ot 1604) (i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) krullig, krusig. Bettre är snell tungo, än kryllot håår. SvOrds. A 3 b (1604). LdVSkr. 1808, s. 183.
Spoiler title
Spoiler content