KRYSSNING krys3niŋ2, sbst.1, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(kryst- 1719)
(i sht i fackspr.) vbalsbst. till KRYSSA, v.1;äv. konkret, om det ställe där två föremål l. delar av föremål korsa varandra, kryss; särsk. sjöt. om surrning, så utförd att de olika varven av tåget korsa varandra. Peringskiöld Jord. 79(1719). De öfra Bäntzlarne tages understundom af något smalare lijna .. för Kryssningen skuld. Rajalin Skiepzb. 236(1730). Fibrernas kryssning i ögonnervernas förening. Murray PVetA 1794, s. 84. Enkel taljerepsknop med kryssning. Frick o. Trolle 41(1872). Kryssning på bändsel. Ramsten o. Stenfelt(1917).
