SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1938  
KULIG, adj.4
Etymologi
[ordet har uppkommit gm att den neutrala formen kulit av KULEN fattats ss. ett (förvanskat) uttal av ett kuligt, vartill senare bildats en grundform KULIG]
(†) om luftens temperatur, väderleken o. d.: kulen. Broman Glys. 1: 418 (1728). När kalt och kuligt regn-väder är. Broocman Hush. 1: 86 (1736). Cygnæus 6: 548 (1851).
Spoiler title
Spoiler content