SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1938  
KULLRA kul3ra2, v.3 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[sidoform till KOLLRA, v.2]
1) (†) = KOLLRA, v.2 1. Kullra som en Swaan. Dahlstierna (SVS) 144 (1698).
2) (i vissa trakter, föga br.) = KOLLRA, v.2 2. LGBranting 3: 141 (1859). Det kullrar i min mage. Nordenström Gogolj Rev. 25 (1908).
Spoiler title
Spoiler content