SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1938  
KURANT kuran4t l. kɯ-, sbst.3, r. l. m. l. f. (DA 1771, nr 13, s. 1, 2NF (1911)) ((†) n. Zettersten AfhMynt 37 (1768), Därs. 54); best. (ss. n., †) -et (Zettersten AfhMynt 54 (1768)); pl. (ss. n., †) = (Zettersten AfhMynt 37 (1768)).
Ordformer
(courant 17501821. kurant (cu-) 1842 osv.)
Etymologi
[jfr dan. o. t. kurant, holl. courant; substantivering av KURANT, adj.]
(i fråga om ä. förh.) gällande l. gångbart mynt. Andersson (1845). Ekbohrn (1868). — särsk.
a) om större mynt, huvudmynt (i motsats till skiljemynt); särsk. i uttr. grov kurant, större huvudmynt (se GROV 1 d). Zettersten AfhMynt 54 (1768). Grof kurant. 2NF (1911). SvUppslB (1933).
b) om faktiskt präglat o. gängse mynt; i motsats till icke präglad räkneenhet (jfr BANKO II 3 a). Banco-myntet i Amsterdam räknas 5 procent bättre än courant. Palmquist Räkn. 182 (1750). 95 Riksdaler Pomersk Courant. DA 1771, nr 13, s. 1. BL 17: 161 (1849). jfr BANKO-KURANT.
Spoiler title
Spoiler content