KVILL kvil4, sbst.1, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -ar.
Ordformer
(förr äv. q-)
Etymologi
[fsv. qvild (i ortnamn), sv. dial. kvill]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) gren av ett vattendrag. Crælius TunaL 9(1774). (Han hade) förbundit sig .. att ej upprensa, fördjupa eller förbreda den qvill, som från Emån leder till Odensvi. 1NJA 1874, s. 219.TT 1895, Allm. s. 22.
